Det är svåra känslor att skilja på... Jag vet att jag borde vara den lyckligaste i världen med tanke på allt jag har runt i kring mig, nyligen fått fast jobb, en otroligt fin bostad så jag har tak över huvudet, två underbara "bäbisar" (katterna) och vännerna ska vi inte prata om, dom absolut bästa av alla.
Varför känner jag mig inte riktigt nöjd med livet? Jag känner att det inte riktigt händer nått, och nu när jag börjar jobba då kommer varje dag se likadan ut... Upp, åka buss, jobba, åka buss, hem. Hur kul låter det jobbet på en skala? Inte så jättekul eller hur?
Nä nu ska det göras nått med livet, idag tog jag en powerwalk efter jobbet och det var riktigt skönt. Jag ska försöka få in det som rutin innan det är dags för kvällsmaten (som förövrigt inte alls är lika mycket nu som det har varit, mest gott LCHF-plock). Det är ju en sak som känns otroligt bra nu ialla fall - maten. Äntligen säger jag bara, det har tagit lite tid men jisses vilka belöningar jag känner med att fått ordning på maten. Varje dag nu på jobbet har det bjudits på fika, och jag kan stå emot... Eller stå emot är fel ordval, jag är inte sugen. PERFA!! =)
Vad mer ska göras med mitt liv? En ny start vore kanske inte så dumt?
Jag kanske bara är trött egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar