Oftast när man går i något som inte är bra dagligen väljer man att se allt det mörka i livet istället för ljusglimtarna. Jag har ialla fall en tendens att göra det, när något är tungt och svart blir hela livet täckt av gråskalor och det känns som att jag bär på en väska full med sten på ryggen. Jag trycks ner i marken utan att kunna ta mig upp.
Då när jag mår sådär tror jag oftast det sämsta om andra människor, eller snarare att de tror och tycker det sämsta om mig. Men ibland kommer det såna här ljuspunkter i livet som bara gör att man släpper vissa saker...
Jag fick ett samtal lite tidigare ikväll som gjorde mig chockad, förvånad och en smula ledsen. Personen i andra änden frågar hur jag mår och hur livet går, personen på andra änden säger; "Jag har aldrig haft något emot dig, jag vill att du ska veta det".
Vi la på och tårarna rann... Lite av ledsamhet och lite av lättnad... Svårt att avgöra vilka tårar som rann starkast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar