Så hade jag nog tänkt för några år sedan, jag hade inte kunnat gjort mig av med alla saker som jag lyckats sälja iväg nu. Idag har jag sålt iväg ramar och lite krukor och kraffs, vissa utav sakerna har legat i källaren sen jag flyttade hit för fyra år sedan. Det kanske är dags att börja se det som ett bevis på att jag varken saknat dom eller kommer att använda dom igen.
Jag är mitt uppi många förändringar i livet och nu kan jag säga att det är skönt att bli av med allt "skräp" som faktiskt har tyngt ner mig. Jag känner det nu när jag börjar bli av med saker och det börjar faktiskt bli plats lite här och var... Det är så sjukt skönt, jag kan inte förklara känslan.
Det är nästan som att det är ur min kropp som sakerna försvinner, dom försvinner och lämnar en massa härlig plats till nya minnen (och mindre saker). Jag behöver inte ha saker för att vara lycklig, jag behöver inte ha hela källaren full med krukor jag inte använder bara för att jag hade just den krukan den speciella dagen.
Den speciella dagen eller dagarna sitter ju i hjärtat... Jag har äntligen börjar inse det nu. Alla minnen lever i mig, det har bara tagit mig cirka tusen år att komma fram till detta. Jag är lite seg i starten men när jag väl kommer igång så utvecklas min person hundra steg framåt och mycket ska ske på en gång... Som nu med säljandet, jag inser också att det blivit mycket skrivande om det här på bloggen också, men jag använder skrivandet som en form av terapi, ett sätt att bearbeta min utveckling.
Sakerna får nytt liv och mitt gamla liv finns kvar i hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar