Vissa saker får mig att tappa andan och ibland inte på ett bra sätt, ibland blir det på det där jobbiga sättet där hjärtat slutar slå och andningen tar stopp. En känsla i magen växer till sig och blir sådär obehaglig som man inte riktigt klarar av. Känslan som är ett hopkok av allt man känner inom sig och det växer till en stor boll, dock inte en rund boll, en boll som är full med taggar och hörn man gör illa sig på när man går in i dem.
Vissa saker är helt enkelt jobbigare än andra, vissa saker kan jag tydligen inte göra än. En serie blev till ett obehag i magen och jag var tvungen att gå ut. Jag trotsade regnet (som iof inte var så mycket) och bara gick, det blev inte så jättelångt men jag fick sortera in lite tankar på rätt plats i huvudet. Promenader kan verkligen vara terapi ibland.
Ska äta lite mellis så jag är redo för att gå ner till gymmet sen och träna med Evelina, ska verkligen bli skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar