Helt plötsligt åkte jag på magsjuka, vart fasen kom den ifrån? Igår mådde jag apa och mer eller mindre bodde på toaletten... Och i soffan bodde jag, nerbäddad under täcket med en hink bredvid mig spenderade jag mig söndag. Känns ju jättekul, men jag är samtidigt lite stolt över att jag lyckades hålla mig frisk lite mer än en månad på nya jobbet. Personligt rekord tror jag. Men just det här med magsjuka, jag är lite smårädd att det ska bli som förra gången jag blev sådär dålig och det var sjukhus besök...Där vill jag inte hamna igen.
I övrigt så hade jag en fantastisk lördagskväll tillsammans med Fam Järnkrok framför Melodifestivalen. Sarah var den vackraste discokulan någonsin, förstår inte hur en människa kan vara så fin och ha den utstrålning som hon har. Låtarna var ju dock inte lika bra, det var Loreen som jag fastnade för och jag hoppas att den kommer gå långt. Längtar redan tills nästa lördag, ännu mer Sarah!!
Och Dylan, ja, han måste ju vara den sötaste ungen på denna jord. Shit vad söt han är, när han ler oooh då smälter Tant Jonika. Jag vill också ha en liten plupp och gosa med. Det är himla tur jag har missarna här hemma. *Missemys*
Igår när jag låg i sängen efter en lång dag med illamående låg jag faktiskt och tyckte lite synd om mig själv. Jag kände mig så galet ensam, har fått reda på att en vän till mig har förlovat sig med sin flickvän och jag kände mig så ensam ett tag här hemma. Här låg jag med huvudet ner i toan och hade ingen att ta hand om mig. Katterna var inte direkt till stor hjälp. HaHa. Jag tog dock mitt förnuft till fånga ganska snabbt där jag låg och kände bitterheten växa inom mig... Liksom varför ska jag vara bitter? Jag mår betydligt bättre nu än vad jag gjort på länge länge, och jag mår bra ensam. Förutom små stunder av påminelse och magont känner jag mig trygg i det här, jag känner mig för första gången trygg med mig själv, med att vara ensam.
Det gör inget att jag faktiskt ligger i soffan och känner mig liten och ynklig, skulle det vara nått så har jag fantastiska människor i min närhet som skulle ställa upp om jag var dödssjuk. Och det mina kära läsare, det är trygghet och kärlek på högsta nivå!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar