Det är ganska fantastiskt det här med vart man hittar sin inspiration till vissa saker. Jag som skriver väldigt mycket hittar verkligen inspiration precis överallt. Det har stått en sprucken spegel i soprummet ett tag nu och idag blev det en hel novell kring den spruckna spegeln. Inte så lång novell men ändå, jag fick skriva fem datorskrivna a4 så jag är riktigt nöjd med det.
Jag har upptäckt att jag har så otroligt mycket inom mig som behöver komma ut, och den här skrivarkursen som jag går på är helt otrolig, den har på kort tid blivit väldigt viktig för mig och jag har kommit igång med mitt skrivande igen på allvar. Små lappar med ord och meningar, noveller och dikter. Allt som ploppar upp i hjärta och huvud bara måste komma ner på en bit papper. Det jag inte märkte idag var att några få enstaka ord blev en hel berättelse om en kall natt och en sprucken spegel. Det är det som är så häftigt med att skriva, att bara börja med nått ord och se vart orden leder en. Det är en fantastisk resa jag gör varje gång jag sätter pennan mot pappret eller om jag börjar skriva i ett nytt word-dokument på datorn. Jag vet aldrig vart jag hamnar och jag gör mig själv förvånad många gånger att jag haft vissa saker inom mig.
Jag mår som bäst när jag får skriva, när jag får skriva om det okända, eller det kända. Jag får en kick av att skriva och det gör mig lycklig, det är det som jag vill hålla på med här i livet. Så det är något som jag tänker arbeta för, arbeta och jobba hårt för att kunna använda dagens alla timmar till att skriva.
Det finns både en och två historier som är påbörjade och som ropar på mig att de vill göras klart. Karaktärerna ropar efter att få veta vad de ska göra härnäst och snart, snart mina kära vänner ska ni få veta vilka äventyr ni ska bege er ut på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar