Idag är jag så stolt över mig själv.

Här sitter jag, i den bästa soffan, framför den bästa tvn i den bästa lägenheten. Här sitter jag och njuter av denna dag som varit helt fantastisk. Den har varit fylld av prövningar som jag klarat efter mycket om och med, men jag har klarat dem.

Här sitter jag efter att ha njutit av en dusch, jag som annars tycker att duscha mest är slöseri med tid. Men ikväll var det otroligt skönt, här sitter jag och njuter av en plocktallrik med lite av det godaste som fanns i mitt kylskåp. Här sitter jag och känner redan nu att jag kommer ha en grym träningsvärk i hela kroppen imorgon så jag förmodligen inte kommer ta mig upp ur sängen.

Men här sitter jag, en helt vanlig Veronica och känner sig stolt. Idag på jobbet fick jag beviset att jag är grym på mitt jobb, jag är verkligen en galet bra pedagog. Vi har ett barn på jobbet som har lite mer energi än vad alla andra barn har, ett barn som vänder hit och dit och när det inte blir som det är tänkt brakar hela världen isär. Idag blev det så, hela världen gick sönder för detta barn och att se ett barn så frustrerat och inte kunna ta in det jag säger är en otroligt jobbig känsla. Det enda jag kunde göra var att sitta där när barnet mer eller mindre slog ner allt som kom i hans väg, och visa att jag inte var rädd!

Jag vet att dessa barn inte ska få val, det kan bli tokigt med val för vissa men jag tänkte att jag testar och ser vad som händer, det kunde inte bli värre än vad det var just då.

Barnet fick två val; Antingen sätta sig bredvid mig och försöka ta det lugnt, eller så skulle vi tillsammans gå ut och springa av oss all ilska på fotbollsplanen. Barnet tänkte lite grann och till slut blev det ut på fotbollsplanen...

Och där sprang vi, fram och tillbaka, jag peppade barnet till att springa fortare. Vi tävlade, barnet vann, jag vann...Vi båda vann. Barnet föll ihop vid målet och skrattade, barnet skrattade istället för att vara argt, vi skrattade tillsammans. Att få skratta tillsammans med ett barn som varit så argt, så inåt i sin ilska att barnet inte tar in det jag som vuxen säger, att det barnet som varit så frustrerat och bara några minuter innan kallat mig både det ena och det andra och sagt att det ska bryta nacken av mig och slå mig blodig.

Att få skratta med det barnet, det finns nästan ingen bättre känsla, att få en sådan seger efter att ha stått på mig, och att barnet såg att jag bara ville det väl, det blev en seger för oss båda.

Jag fick till och med en kram av barnet när jag skulle gå hem!

Efter jobbet köpte jag mig ett månadskort på Friskis och Svettis här i stan, och jag körde mitt första träningspass på väldigt länge. Det var galet jobbigt och som jag skrev innan, jag kommer nog inte komma upp ur sängen imorgon. Men det är så värt det. Evelina är den bästa man kan träna med, peppar och visar hur man ska göra.

Den här kvällen är jag så galet stolt över mig själv, prövningar har kommit i min väg denna dag och jag har vunnit över dem.