Jag vaknade kanske inte på världens bästa sida idag, men jag har lyckats vända den här dagen till något positivt. Arbetsdagen blev jättebra, barnen har varit fantastiska och allt har bara flytit på vilket var jätteskönt. Känner att jag varit en bra pedagog idag, men det var egentligen inte det jag ville skriva om idag.
Jag skrev att jag lyckats vända den här dagen till en positiv dag trots det att den inte började allt för bra. Min eftermiddag/kväll som jag haft hemma har gått i framstegens teckan, jag är riktigt stolt över mig själv denna afton. Jag har jättesvårt för att ta mig ut genom dörren själv, för många är det en självklarhet att bara kunna gå ut och ta en promenad utan problem, men jag har jättesvårt för det. Det har gått lättare när jag haft någon att prata med i telefon eller om jag har någon med mig, men jag behöver lära mig att gå ut själv, på egen hand och känna att jag fixar det.
Och idag, då hände det. Jag tog till och med stavarna med mig ut på min promenad och 50 minuter var jag ute och kämpade så svetten rann. Otroligt skönt var det! Det här med stavarna har jag tyckt varit otroligt jobbigt, känns som alla människor ska titta på mig och tycka att jag är knäpp eller nått som går med stavarna. Men idag kändes det jättehärligt i själen när jag gick där på gatan bland folket och ja, ingen bryr sig ju. Det var fler som kom där med stavar och ingen bryr sig om de heller. Jag var en av dem. Jag kom till och med på mig själv att jag gick och log.
En otroligt stor personlig seger så ni anar inte och jag är så galet stolt över mig själv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar