Fick sms av Sanne för ett par timmar sen där hon frågade om jag var sugen på en kvällspromenad, och jag är ju inte den som är den så självklart. Och ute har jag varit, nästan två timmar har jag varit ute och promenixat nu och kollat på alla fina hus som finns i den här staden.
Där gick vi i mörkret och drömde oss (eller kanske mest jag) iväg om att någon gång kanske själv ha ett hus med en härligt stor familj att komma hem till efter en lång dag på jobbet. Det vore nått det.
Kändes riktigt skönt att kunna gå utan att hosta ihjäl mig. Nu är jag äntligen på väg att bli mig själv igen och kunna röra på mig som jag brukar. Tänkte att jag lite smått den här veckan som kommer att jag ska ta mig ut på lite kortare promenader för att värma upp kroppen ordenligt innan jag sätter igång med powerwalks igen. Är så trött på att inte kunna röra på mig, jag längtar ut på mina promenader, det är min terapi som jag behöver varje dag! Så är det!
Men nu känner jag mig redo för en ny arbetsvecka som jag hoppas kommer vara fylld med nya äventyr!
Promenaden var ett perfekt avslut på kvällen, annat idag som jag gjort är att färga håret, måla naglarna, plocka ögonbrynen och bara tagit hand om mig själv. Underbart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar