...att jag var en varg, en ståtlig varg som sprang tillsammans med en stor flock mellan träden i skogen och ute på de öppna vidderna.
Under hela tiden när jag sprang kände jag luften i nosen och hur lungorna fylldes med kraft, ny kraft att orka springa ännu fortare och ännu längre. Inte en enda gång stannade jag till för att vila, jag sprang och sprang... Vi alla sprang, men vad sprang vi emot? Hade vi något mål?
Jag minns inte riktigt vart vi till slut hamnade, men det var en otroligt vacker plats bland träden. Och det vi såg var stjärnorna på den nästan svarta himlen, tätt intill varandra kröp vi vargar ihop som en boll för att värma varandra. Och där låg vi och såg på stjärnorna tills ögonen slocknade och vi somnade i en hög.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar