Att säga vad man känner

... är inte alltid det lättaste, och jag har inte alltid varit så jättebra på att berätta vad jag känner och inte känner.

Men igår, igår då jäklar då sa jag ett och annat på jobbet som jag hade gått några dagar och laddat upp för. Jag stod upp för hur jag kände och det kändes otroligt jobbigt men jag gjorde det, trots att det inte blev den reaktion som jag kanske önskat från mina kollegor så sa jag det ialla fall. Det blev såklart mothugg och det blev istället förskollärarnas fel (alltså jag och min underbara kollega som jag har förskoleklassen med).

Jag fick även glatt höra att jag inte verkar vara så intresserad av vad som händer på fritids, "du frågar ju ingenting", både jag och min bra kollega satte vattnet i halsen. Jag som frågar heeela tiden om det som jag inte vet, det kan vara allt ifrån; vart finns det materialet till hur själva organisationen fungerar, och jag frågar inget. MY ASS säger jag bara, blev riktigt sur och blev mest stum och det var kanske bra annars hade jag nog kunnat vräka ur mig nått oprofficionellt.

Men jag behövde inte försvara mig då en utav de andra ryckte in och sa att jag minsann frågar en himla massa, och sen kan ju jag tycka att ALLT ansvar på hur jag ska veta hur allt fungerar ska ligga på mig. De anställda som redan finns där kan väl även de öppna munnen och berätta att "så här tänker vi när vi gör så här" eller att "nu sitter den lappen där så du vet när, var och hur". Eller är det för mycket begärt av de som redan är på stället? Jag tycker faktiskt inte det, jag hade gjort allt för den nya att känna sig välkommen och berätta så mycket som möjligt, som min fantastiska kollega som jag jobbar närmast, hon berättar hur hon tänker och delar med sig av erfarenheter och frågar mig om jag har några andra idéer, det är väl så det ska vara på en arbetsplats? Eller har jag helt fel?

Jag blev lite lätt upprörd efter gårdagens möte och kände hur jag mer eller mindre kokade när jag stod och borstade tänderna igårkväll.

MEN, idag när jag satt på min planering och jobbade på datorn, då plingade till "nytt mail" och det var från chefen och där stod det att jag har hennes fulla stöd för det jag tog upp igår "Strongt!".

Känns så jäkla skönt! Seger till mig!